Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - II. Kolonien Durman på papper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intressen och bildningsgrad, han finge i läsrummet nästan för
intet begagna sig af tidningar och böcker, som han ensam
aldrig kunnat våga tänka på att skaffa sig; han behöfde ej
af fattigdomen känna sig stängd från alla lifvets andliga behag.
Äfven för ett fåtal äldre familjer, ur stånd att egentligen
ingripa i koloniens utvecklingsarbete och med ytterst
begränsade inkomster, hade Jonas Durman tänkt sig att plats kunde
beredas. Lefnadskostnaderna borde ju blifva de minsta
möjliga, och en med kärleksfull omsorg ordnad association skulle
kunna tillvarataga äfven den allra minsta lilla smula af
arbetskraft, som aldrig på egen hand skulle kunna finna
användning. Ett par gamla händer, som ännu möjligen kunna klistra
ett papper på en pappskifva, komma ju ingenstädes, men i
ett enkelt bokbinderi ute på kolonien Durman skulle de där
gamla händerna ändå möjligen vara värda några öre per dag.
Här skulle den blygsamma fattigdomen och de många som
»sett bättre dagar», men också sett det mulna mot lifvets
kväll, ej behöfva känna sig tillbakasatta eller frukta att »bli
sedda öfver axeln». Inga »bemedlade personer» hörde hemma
på kolonien Durman, ingen »rentier» skulle där söka sitt otium.
Men af de många, som haft det trångt i världen och knappt
om styfrarna, har dock den ene ibland fått lära det, en annan
det, och med pund, som annars skulle blifvit begrafna, kunde
ju det fattiga folket därute på Jonas Durmans koloni hjälpa
och understödja hvarann. Här borde ingen fruktan att bli
hånad hålla välviljan tillbaka och inga kylande, förnäma miner
komma det myckna goda och vackra, som knoppas under
torftig dräkt och brödbekymrets tryck, att frysa bort.
Så hade Jonas Durman drömt, då han ensam setat om
kvällarna däruppe vid sin såg och lyssnat på älfvens brus och
tänkt på hur hans eget, en gång unga och varma hjärta kylts
af den ringaktning, som ännu så ofta i vårt land drabbar den
kroppsarbetare, hvilken utgått ur den s. k. herreklassen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
