Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - IV. Jonas Durmans tanke tager gestalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inföll fru Alm, ett litet, klotrundt fruntimmer, i hvars af gråa
kanonlockar kransade, glada ansikte det öfverhandtagande
gumfläsket just var i färd med att utplåna de sista spåren
af en fägring, som, enligt hvad fanjunkaren ännu i förtroende
försäkrade, varit något mindre vanligt i det blonda slaget.
— »Herr Hammar?» Är det inte den unge kraftige, något
robuste mannen däruppe vid krocketspelet? Nej, han till
höger, mamma? sporde fröken Strömbom intresserad och
klämde binokeln fastare på den hvassa näsan.
— Jo, mitt barn.
— Han ser riktigt intressant ut. Och man vågar tro nu
att han är riktigt räddad?
— »Räddad?» Hvad fan ... ursäkta, hvad i herrans namn
skulle han vara räddad ifrån? röt fanjunkaren.
— Åh kors, jag bara trodde att de unge männen här ...
hm ...
— ... voro en sorts korrektionshjon? Nehej, min nådigaste
fröken! Det är utmärkt hyggliga pojkar allihop, det kan jag
försäkra er. De ha bara det emot sig att de inte sett sig
för då de kommo till världen, utan födts i fattiga hem, men
det är väl mera en olycka än ett fel, eller hur?
— För all del, jag ber tusen gånger ... O mamma ...
ropade plötsligt fröken Strömbom och vred hastigt sin
stolrygg mot krocketpartiet.
— Hvad i all världen! Är här myror eller ...
— Åhnej, bäste fanjunkare, men min Lydia är inte van
vid så fria fasoner. Herr Hammar kastade rocken af sig ...
— Gör rakt ingenting, fröken. Så här i början på veckan
är det ingen fara med skjortärmarna på Durman.
Och det måtte inte heller fröken Lydia vid närmare
besinning tyckt, ty efter hand vred hon sig mer och mer mot den
lifliga gruppen vid trappan, tittade under lugg på den kraftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
