Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - IV. Jonas Durmans tanke tager gestalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men aldrig var Arthur Brandmarks sinne tyngre, aldrig
var han hårdare mot sin trogne dragare eller snäsigare mot
sin gamla Lotta än på måndagarna, när tidningarna i »slottets»
läsrum rifvit upp alla gamla minnen.
När Brandmark slutligen ryckte upp sig och begaf sig på
hemväg, hade Hammar redan vallat hem det gamla herrskapet
Alm och följt damerna Strömbom till deras närbelägna bostad.
Det var nästan svårt att skiljas åt, tyckte damerna.
— Herr Hammar såg inte hvar jag lade min solfjäder
därborta?
— Nej, tyvärr inte, fröken Lydia.
— Hvad var det den stackars flickan med det lidande
utseendet hette nu igen?
— Ida Malm.
— Jaså, jaha. Hälsa på oss någon gång.
— Tackar!
— Gör det, tillfogade mamma.
— Herr Hammar!
Hammar, som redan gått en bit, vände om.
— Kör ni in hö i morgon? O, det är min passion att
åka i hö!
Sedan Hammar förklarat att han dess värre inte för
morgondagen disponerade något torrt hö, fick han ändtligen gå.
Därhemma på verandan sutto fröknarna Emma, Anna och
Fanny Bredin. Hammar drog en suck. Han ämnade vara
tidigt på ängen i morgon.
— O, jag är nästan litet rädd för natten så här ute i vilda
marken, förklarade Anna.
— Ack, så du pratar, när vi ha herr Hammar så nära!
Vi bo visst alldeles vägg i vägg? tyckte Fanny.
— Nej, köket är emellan.
— Hu då, men ni sofver väl lätt?
— Ja, bevars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
