Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - V. På Hammarbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmaste också utan vänner, då de funno hvarann.
Äktenskapet blef sådant att de hade allt och nog af hvarandra och
sin ende son. Det var ett stilla hem utan tanter och
farbröder, utan gästbesök och förströelser.
Något bättre gäll än den lilla komministraturen i en fattig
bygd fick pastor Hammar aldrig, och han fann sig däri, ty det
fattiga folket hade honom kär, och med mycken försakelse drog
man sig fram utan skuld och kunde t. o. m. hålla Karl i skola.
Karl växte upp till en frisk och käck, modig och stark
yngling, hvilken, lika mycket af sjudande ungdomskraft som
af behofvet att spara några lejda dagsverken för fadern, gärna
hjälpte till i skog och mark, på åker och äng under
mellanterminerna. Kroppsarbetet var honom därför både vandt och
kärt, då han, såsom vi förut nämnt, efter att genom ständigt
konditionerande ha hindrats i egna studier under flera år,
slutligen slog »prästen» ur hågen och ställde sig såsom sökande
till en farm å kolonien Durman. Far och mor voro då länge
sedan döda.
Nog vet jag mången, som med begåfning och flit, ja t. o. m.
bara med den senare, tagit sin egen examen med ännu
strängare konditionerande än Karl Hammar, men hans
begåfning för läsning var ganska medelmåttig och hans flit just
inte af det järnhårda slaget, fast han var en ordentlig ung
man, som aldrig »suddat» och som sträfvat sig fram utan skuld.
Det var sålunda icke kroppsarbetet utan saknaden af hem
och hemlif, som synts honom svårast på denna nya bana.
Och Gud skall veta att han slitit ondt dessa år. Ofta då
han under den första nybyggarvintern i Hyltans stuga satt
och åt kall mat i våta kläder, tänkte han med ett en smula
vemodigt leende på mammas värmda strumpor vid hvarje
mål och hennes »sirapsskäring» vid hvarje spår af hosta.
När så hans hus skulle byggas icke allt för långt från
»slottet», bestämde han sig, oaktadt han ju därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
