Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - V. På Hammarbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken Emma blef genast i sitt inre klar med hvad hon
tänkte om den unge farmaren, och hos Bredins hade Hammar
strax kunnat få både mat och hemlif och allt hvad han önskat
sig. Men gubben var litet tråkig och svor hårdt när gikten
satte åt, och det gjorde den alltid. Och fröken Emma var
en smula för varm för en blyg yngling. Hammar beslöt
vänta tills han fick se hvad han fick för folk »ofvanpå».
Så kom gubben Alm längre fram på våren och hyrde och
tog halfva hans hjärta med storm genom sitt rättframma,
vänliga väsen. Och när fanjunkaren veckan därpå kom med sin
gumma, tog hon bums den andra hälften, och så åto de
kvällsvard ihop och sen blef det aldrig tal om att skiljas.
För hvarje dag fäste han sig allt mer vid de gamle; han
drömde sig tillbaka med far och mor i komministergården
och blef helt rörd när den lilla gumman rotade omkring med
skeden i karotten för att presentera honom de bästa bitarna.
Och gamle fanjunkaren suckade och sa’ när han tittade utåt
gårdsplanen efter Hammar: »Gud välsigne flickungen vår,
men om Herren hade unnat mig en pojke, skulle jag velat
ha honom efter den modellen.»
Så var det en majdag framme i »kornvåren» då det regnat
hela förmiddagen. Rock bytte ju Hammar om till middagen,
men från hans fötter hördes, oaktadt sorgfällig torkning och
skrapning, ett misstänkt, smaskande ljud när han klef in till
de gamle. Gumman försvann, men efter ett par minuter kom
hon tillbaka med — en stor grå strumpa på hvardera handen.
— Se så, skynda sig nu! De ä’ af gubbens tjockaste och
jag har värmt dem vid spisen. Herr Hammar kan ju dra
på sig en lunginflammation på det viset.
Hammar tittade ett tag på den lilla vänliga, af ifver och
spisvärme blossande gumman. Så fyllde ett par stora tårar
hans ögon. Gumman blef helt förskräckt och strök liksom
afbedjande hans arm:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
