Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - VI. »Sjunger ensam sin långa längtan...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sutto på sin lilla öfre veranda, och de klara, varma
tonerna summo ut i den stilla sommarkvällen så melodiskt
och fagert. Detsamma tyckte också Hammar där han stod
i stalldörren och tittade uppåt huset.
— Åh kors, har herr Hammar redan tagit ledigt för dagen?
sade Emma Bredin, som varit i vedboden bredvid och letat
efter spånor till kaffepannan.
— Jaha.
— Jaja, när det är konsert hemma hvar kväll så ... och
matiné med eller hur di kallar när di kvintilerar på morgnarna
också. Fröken Gerda är så god som två väckareverk.
— Stackars fröken Emma, får ni inte morgonro?
— Jo bevars, så mycken som jag har råd till. En annan
stackars fattig flicka, som inte fått »talanger», Gudbevars, får
lof vara uppe med tiden och försöka sköta något med sina
simpla händer.
Om den strålande solen visste,
Om hon visste mitt hjärtas håg,
Allt sitt rosende sken hon miste,
Skulle sjunka i kvällens våg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
