Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - VI. »Sjunger ensam sin långa längtan...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hammarbo. Visserligen var hon bara 22 år och han 29, men hon
hade ju varit mera ute i världen och bland olika sorters folk,
och kvinnans utveckling går alltid fortare.
Andra söndagen hon var på Hammarbo följde hon med
fram till »slottet» och tog med stor ifver del af allting där,
kilade omkring i läsrum och trädgård och själfva jungfru Malins
departement, fick af pastorskan Strömbom del af »den
intressante herr Brandmarks historia» och fick framför allt göra
bekantskap med hennes Lydia, som lade armen om hennes lif,
såg henne djupt in i ögonen och hviskade:
— O, huru förtjusande att bland allt detta underliga folk
midt i naturtillståndet, få en jämnbördig ande att sluta sig till
och utbyta intryck med! Fruntimren här äro fasliga.
— Ja, det var mycket intressant att komma hit.
— O, mer än intressant! Hvad intryck har fröken till
exempel fått af herr Brandmarks gigantiska själ?
— Hu, ni rent skrämmer mig! Jag tyckte han var rätt
hygglig; vi talade bara lite om musik, han är gammal
kvartettsångare.
— Å det är en Mefistotyp, det lider intet tvifvel.
Häromdagen frågade jag honom om han ämnade tillbringa hela sitt
lif här. Vet ni hvad han svarade?
— Nej.
— Jo: »Därom kan man ju ingenting säkert veta.» Och
så satte han ögonen i mig så underligt. En annan människa
skulle ha svarat: »Javisst», eller »Som jag nu tänker» eller
»Om inte bättre bjuds»; men detta demoniska: »Därom kan
man ju ingenting säkert veta», det skär i mina öron natt och
dag. En af dem han säkert beslutat sig för att fördärfva är
den lilla fru Johansson, hon som varit skollärarinna, ni vet.
Hon gick nyss in till honom med en stor tallrik krusbär.
— Nå, men det var väl inte farligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
