- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
54

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - VI. »Sjunger ensam sin långa längtan...»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

småsvärande vid hvart steg, ut på verandan och stödde i timmar
sitt feta ansikte med den svartgrå skäggbottnen mot sin
käppknapp, medan han lät de runda, talgiga ögonen sömnigt fara
öfver gårdsplanen.

Lydia Strömbom hade fattat en innerlig vänskap för Gerda
Alm, men kom dock alltid helst till Hammarbo när ställets
unge arrendator hade tid att deltaga i samkvämet.
Fyrknappshandskarna hade kommit bort och en bomullsklädning på.
Änkefru pastorskan följde med ibland och var äfven mycket
vänlig. Stundom gaf hon den unge landtbrukaren små
förtroenden.

— Är det inte för märkvärdigt, herr Hammar, att min
Lydia, som är, jag vågar säga, en verkligt fint bildad flicka
och, utan skryt sagdt, rätt uppmärksammad ute i världen,
trifs här på Durman så innerligt väl. Senast i går sa’ hon:
»Vet mamma, jag skulle kunna vara här hela mitt lif.»

— Bevars, är det möjligt?

— Jag försäkrar herr Hammar.

— Men det vore allt att förspilla sin tid.

— Ja, det förstås, det sa’ jag också till Lydia. »Älskade
barn», sa’ jag, »det är ju inte möjligt, utan om du hade en
lifsuppgift här, hur ringa som helst.» — »Ja, mamma», sa’ Lydia
då, »hur ringa som helst.» Är det inte märkvärdigt, herr
Hammar, af en så verkligt bildad flicka?

— Joo, det är rent obegripligt.

— Har inte fröken Lydia mist... hm ... lämnat sin
plats, så hon inte vet hvart hon ska ta’ vägen? inföll den
oförbätterliga Emma Bredin.

Pastorskan blef eldröd, rätade på sig och svepte schalen
fastare om sig, såsom alltid då hon ville värna sin kränkta
värdighet.

— Visst inte ... visst inte. Hon är bara hemma på
ferierna, bara på ferierna. En utmärkt plats, ska’ jag ha den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free