Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - VI. »Sjunger ensam sin långa längtan...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en förfriskning under färden, men till full matsäck på hela
vägen genom lifvet hade de aldrig räckt.»
Det var nästan retsamt att se en vuxen karl så där lugn
och kall och harmonisk.
Stackars Hammar, helt annorlunda såg det ut i hans inre.
Det där utbrottet nyss hade kommit af fruktan att hon
genomskådat huru det stod till med honom, och då skulle hon på en
gång och för alltid få veta, att här fanns ingen suckande
riddare, ej heller någon narr, som gick och gjorde sig galna tankar.
Huru det stod till? Ja, det stod riktigt illa till med den
store starke, lugne och praktiske gossen. Med klara ögon
såg han själf numera, huru fast detta lilla älskliga, blida,
älflika väsen bundit hans hjärta, med ångest kände han huru
det blödde när det slet i sina fjättrar.
Ack, det är rakt ingenting att vara förälskad, om man
andligen och socialt står på jämnlik fot med den älskade.
Är den känslan verklig och besvarad, då bryter den alla
hinder; mötes den af likgiltighet, då kommer den sårade
stoltheten till hjälp, och i de flesta fall är den nog stor att råda
bot på skadan. Men om man älskar den som socialt står
lägre, då gnager ofta misstron att man delvis och kanske
ovetande å ömse håll köpt sin lycka med yttre medel. Och
om man älskar den som i yttre hänseende står öfver en och
finner ett gensvar otroligt, då rifver sig hjärtat till blods på
denna yttre skranka och flämtar i ångest: »Om du inte vore,
då kanske, kanske ...»
Tyst, hör! Det knarrar däruppe i den öfre verandadörren.
Almens ha tröttnat att vänta på honom medan han gått här
inne i lidret och smort sin lastvagn. De ha gått upp till sig
utan att säga godnatt.
Hon sjunger. Jaså, gubben gaf sig inte förrän han fick
den gamla visan i kväll med. Varma, klara som alltid kvälla
tonerna ut i natten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
