Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jonas Durmans testamente
- VII. Ett åskslag
- VIII. Ett bröllop på Guds försyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hör nu, harren!
— Hvad är det, Lotta?
— Fläsket ä’ oppbrändt å bönerna torra som snus. Vell
han inte ha ett Guss skapande grand i sig i dag?
— Tyst, gumma!
».... och tack för allt hvad du varit för mig och förlåt
att jag velat binda ditt öde vid mitt, då jag ej mäktade bygga
ens det lägsta tak åt vår husvilla kärlek!»
*
VIII.
Ett bröllop på Guds försyn.
»Min Arthur!
Ditt bref höll på att krossa mig, men det gjorde det
inte. Nu är bara i mitt hjärta kvar den aggande
och smärtsamma känslan af min egen älsklings sorg
öfver förspilld möda och förlorade år.
Men äro de verkligen förlorade? Har du inte större känsla
af din egen kraft, litar du inte mera på dig själf nu än då
du och jag sutto tillsammans här i mitt lilla rum den där
kvällen då du läst i tidningen om kolonien Durman och slöt
mig i din famn och hviskade: »Lova, det är så trångt på
alla håll och kanter; vill du att vi försöka där?»
Skall du tro mig då jag säger att jag sörjer öfver din
sorg, när jag nu kommer och vill öka dagens tunga för dig?
Arthur, det är icke en öfversvallande känslas nyck, det är
icke otålighet eller ringaktande af hindren på din väg, som
kommer mig att säga: Jag vill följa dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0073.html
