Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - VIII. Ett bröllop på Guds försyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulderna voro betalda och borgenssumman äfven, hade Arthur
Brandmark 370 riksdaler öfver såsom lön för tre års hårdt
och rastlöst arbete. Det räckte ju till mer än biljetterna, och
fru Strand, Lovas moder, som naturligtvis var djupt
förkrossad vid tanken på den stundande skilsmässan, hade inte släppt
med mindre än att bruden tagit ungetär en lika stor summa
med sig af det ringa fadersarf, som både Arthur och Louise
enträget bedt den gamla själf behålla odeladt.
Hvarenda arbetstimme, som Brandmark ännu nödgades
tillbringa med sädens skörd och inbärgande, var honom en
plåga nu, när han visste att allt hans sträfvande här varit
förgäfves, och det ordnades äfven så att han med förvånande
hastighet fick lämna allt till den nye arrendatorn och slapp
ifrån det jordbrukarskap, på hvilket han så länge byggt alla
förhoppningar för framtiden.
Hvarken första eller andra lysningsdagen fingo emellertid
de trolofvade vara tillsammans. Först senare skulle
Brandmark få tid att resa till sin älskade. Men på andra
lysningsdagens morgon sprang Hammar uppför trappan till vindskupan
å Louisenro och frågade utan alla förberedelser:
— Hur tänker du fira ditt bröllop, broder?
— I mamma Strands matsal klockan 11 en förmiddag i
närvaro af två eller tre gummans bekanta såsom nödvändiga
vittnen.
— Nej, det blir inte af. Du är skyldig kolonien någon
gengäld för allas svikna hopp om en lång framtid med dig,
om din nybildade kvartetts lysande segrar och om en treflig
familj på Louisenro. Nu ber kolonien genom mig att få fira
ditt bröllop på Durmans »slott». Mamma Strand får skaffa
krans och krona och kaka; det vore ju ett helgerån att lägga
sig i de sakerna, men för öfrigt måste ni lämna hela festen
åt oss och tillåta dina gamla och nya vänner här att så bringa
dig sitt sista farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
