Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - VIII. Ett bröllop på Guds försyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så föll aftonen på. En efter annan af de längst bort
boende kolonisternas vagnar rullade ut från stallgården,
daggen började falla och jungfru Malins Ida firade ned stora
flaggan från »slottets» tak. »Farväl! Farväl!» ljöd det omkring
brudparet i hvarje ögonblick, och snart stodo brud och
brudgum ensamma med Almens och Hammar och Lovas mor.
Brudgemaket var redt uppe hos Almens. Gerda hade
flyttat in till mamma och gubben Alm för tillfället slagit sig
ned nere i Hammars inre rum. Det var det lilla förmaket
bredvid hvardagsrummet som upplåtits åt brudparet, och ännu
länge, länge på kvällen stodo Arthur och hans brud ute på
verandan därutanför med armarna slingrade om hvarandra och
hviskande om allt som fyllde deras hjärtan.
Vid tolftiden knackade det sakta på Hammars dörr, och
dä han sprang upp ur bädden och öppnade på glänt, stod
Brandmark där, fortfarande i hvit halsduk och alldeles som
förut utom det att han bytt ut fracken mot en kavaj.
— Hvad vill du midt i natten? frågade Hammar förvånad.
Brandmark trängde sig in i rummet och fattade Hammars
händer.
— Broder, du är min bäste, mest trofaste vän, och har
som ingen stått vid min sida i arbete som i bekymmer. Vi
återse hvarandra kanske aldrig mer. ... Vill du därför nu
ägna mig några timmar tills dagen gryr?
— I natt! Arthur ... nu, din bröllopsnatt?
Brandmark log.
— Minns du hvad Lova skref: »Jag vill försöka att icke
blifva någon mycket tung börda för dig.» Hon menade allvar,
ser du, och så gör äfven jag. Vår bröllopsnatt! Den blir
hinsidan Atlanten, om ett år kanske, måhända två. Hvad vet
jag! Kom, så gå vi ut i Durmans gamla park tillsammans
för sista gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
