Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - XII. En konsert i X-köping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 4. Gudskelof, hon var då åtminstone inte dekolleterad
alls! Åh hvad Hammars hjärta klappade! Hon var ju vida
elegantare än fröken Lydia t. o. m. vid sin allra första entré
på Durman med solfjäder och allt; men det var ändå Almens
»flickunge» upp i dagen. Det blonda håret låg som en
sommarmorgonsky öfver den höga pannan, och den lilla gestalten
höjde sig på estraden smärt och vek.
Men lilla sångfågeln såg trött ut. Bar ej färden alltid
genom ljusa skyar?
Hon sjöng, som alltid, nätt och vackert, riktigt vackert;
»förtjusande» hviskade borgmästarinnan. Så lät hon blicken
glida öfver stolraderna och fick se Hammar långt borta. Ögat
blixtrade till och en varm purpurflod göt sig öfver kinderna.
»Tremulerade en smula», ritade redaktören i hast bredvid N:o
4 i programmet. Och så var hon ute igen, och den store
Strömberg, han, som lånat turnéns segertåg glansen af sitt
namn, klef in och gjorde »Portervisan» så att gipsen lossnade
i taket och det gick kalla kårar utefter ryggarna på
stadshusets schweizeriflickor, som smugit sig in på läktaren.
X-köpingsborna applåderade ursinnigt, detta nummer och
alla nummer. Det var deras rättighet, som de köpt sig för
sin biljettkrona, och X-köpingsborna eftergåfvo aldrig något af
sin rätt.
Efter konsertens sista nummer, som sjöngs af fröken Alm,
applåderade de värre än förut, dels af tacksamhet och dels
af egennytta. Det var alltid vanligt med extranummer i
X-köping. De sjuttiofem höllo därpå som på sin oförytterliga
rättighet. Bagaren gaf »påbröd», specerihandlaren gaf
jungfrurna katrinplommon och barnen bröstkarameller, hvarför
skulle inte konsertanter sjunga extranummer?
Jo, min själ skulle de så. Gerda kom också in igen, böjde
sig ned mot ackompanjatrisen, tog ett steg fram och sjöng:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
