Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - XII. En konsert i X-köping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, »kung Durman» ville inte trängas med X-köpings
jeunesse dorée omkring lilla sångfågeln. Där skulle han varit
»en spurv i tranedans». Långsamt vände han om och gick
upp till sitt rum utan supé.
— De’ va en snål f—n, mumlade vaktmästaren.
Men så fick Hammar heller inte se hur borgmästarn förde
Gerda till bordet och hur nådigt intresserade fruarna voro af
henne och — hennes klädning, och inte heller höra
lasarettsdoktorns vackra tal till samtliga artister vid bålen.
Doktorn var den, som i hela X-köping hade ordet bäst i
sin makt. Nu som under femton år förut drog borgmästarn
honom afsides när bålen kom fram och hviskade
hemlighetsfullt, som hade det gällt en konspiration att störta både tron
och altare:
— Bror ä’ väl snäll och säger dom ett par hjärtslitande
ord?
— Kära du, jag fick ju inte vara med om konserten. Jag
stod då och skar benet af mjölnarens i Hackhyltan pojke, du
vet, invände doktorn blygsamt.
— Asch, hvad gör det! Ge dig bara i väg nu, bror lille,
och tolka allas vår tacksamhet.
Midt på natten väcktes Karl Hammar af basar, som
tycktes komma ända ner ifrån stortårna på långa karlar, och
tenorer, med hvilka man tyckte sig kunna skära fönsterglas.
Det var X-köpings vida berömda dubbelkvartett, som
serenadhyllade »Strömbergsturnéns» båda kvinnliga artister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
