Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - I. Ett eget litet hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var April i almanackan och, ovanligt nog, äfven i
naturen. Skamfilade af vårstormarna, gråa ännu ofvan de
hvita stammarna, stodo björkdungarna, och grå voro tufvorna
inunder. Den krokiga, smala vägen, bottenlös i källossningen,
låg i djupa fåror, plöjda af vagnshjulen, och hagen till
vänster om vägen såg mager, tröstlös och vissnad ut. Men på
fästet log vårsolen, till höger sken insjövåg bakom de röda
husen, och i buskarna sjöngo osynliga fågelkörer: »April,
April!»
Det var också vår inom honom, som satt där högrest i
den enkla liggfjädersvagnen och med ögonen strålande af kärlek
böjde sig ned mot den lilla gumman och visade henne de
röda husen vid sjön, som hade de varit all rike i världen och
deras härlighet.
Där hade rasat vinterstorm förut inom det höga bröstet,
där hade rådt fattigmans vinternöd i hemmet hos de två under
långa, hårda år, då sista resterna af det forna bondehemmets
blygsamma välstånd voro förtärda, och där lästes, svalts
och försakades uppe på vindsrummet i staden, just i hoppet
om en dag sådan som denna.
Så kommo konditions- och akademiåren, resorna för att
»be om offer» och irrfärderna i stiftet såsom extra ordinarie;
länga, kulna år då man inte ens hade glädjen att svälta, hoppas
och frysa tillsammans.
Men allt det där var nu förbi. Därnere vid sjön låg
Kvislinge komministergård, som blifvit hans genom sockenbornas
fria val, vågen sjöng: »April, April!» och det var med vår i
hjärta och sol i sinne, som pastor Arvid Magnusson i
luggsliten öfverrock, genom bottenlösa byvägar drog till sitt eget
hem.
Det går smått för den lille lurfvige pållen genom
prästgårdsgrinden och upp till gården, så att vi ha god tid att
betrakta pastor Magnusson. Munnen är litet groft skuren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
