Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - II. Den första söndagen i Kvislinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talaren verkar så oändligt mycket mera, då han med sin blick
möter åhörarens, än då denne ser honom rota med näsan i
en handskrifven lunta, att de präster, för hvilka det fria
föredraget erbjuder allt för stora svårigheter, verkligen borde lära
sig att memorera sina predikningar. Dessutom, är förarbetet
sorgfälligt, ligger hela predikan klar i prästens inre, är
föredragets skelett, så att säga, färdigt, så torde väl de flesta
präster böra äga förmågan att under dess fortgång kläda det
i en anspråkslös skrud af enkla och klara ord. Den, för
hvilken äfven detta är allt för svårt, borde betänka sig två gånger
innan han väljer prästens kall, ty han kan ju då icke ens
bjuda religionens tröst vid sjukbädden, dit ingen gärna kan
medföra »koncept».
Pastor Magnussons predikan var väl förberedd, men han
behöfde ej alldeles slafviskt följa sin plan; där fanns rum för
inspiration, han kunde gripas af sitt ämne och på predikstolen
finna nya grepp på detsamma, öfver hvilka han själf blef
gladt förvånad.
Och så hade hans deklamation med alla sina fel dock
alldeles brutit med det hierarkiska, söfvande, högtidliga
föredraget, under hvilket prästen förefaller de af entonigheten
slöa åhörarna som en lurfvig, morgonsömnig ängel, hvilken
hängts upp i ett moln för att läsa på timme om saker, som
det inte egentligen är meningen att vi skola begripa. Han
talade som en människa till människor, ej som en Herrens
ladufogde till uppstudsiga och försumliga drängar; han grep
in i lifvets hvardagliga förhållanden och gaf religionen dess
plats i pröfning och sorg, i människosnillets segrar och de
jordiska förhoppningarnas nederlag.
Krydd-dosorna därnere i bänkarna saktade så småningom
sin gång, där blef tyst i korets »herrskapsbänkar» och
kyrkvärden i Fimlinge nödgades erkänna för sig själf att han
sofvit ovanligt illa i kyrkan i dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
