Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - III. Herrskapet på Hjelmskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att få den riktigt fast och prydlig. Pålle hade fått stå ledig
från harfven hela dagen, fast det bara gällde en half mils
färd, och den lille drängen hade under pastorns egen uppsikt
skrapat af honom minst ett halft skålpund hår på morgonen.
Trillan var nytvättad, och mor Märtha hade själf borstat
kaftanen åt sin Arvid, trots dennes ifriga protester.
Och så bar det i väg. Hjelmskog låg vackert vid en
annan vik af samma sjö, som förlänade Kvislinge prästgård
dess största behag. Det var en stor, hög, hvit, nästan
fyrkantig tvåvåningsbyggnad ofvanpå en bottenvåning af sten.
En allé af vackra träd, som just höllo på att spricka ut nu
mot medlet af Maj, förde upp till de små, nyare, i villastil
uppförda flyglarna, och väldiga bokar omgåfvo den
välvårdade gårdsplanen. Hufvudbyggnaden hade ingen veranda,
utan enligt gammal herrgårdsstil en kolossal farstubro, som
sträckte sig utefter hälften af corps-de-logiets längd samt
å balustraden var försedd med gamla rostiga urnor af gjutjärn
med grinande lejon på sidorna, som tålmodigt gapade om
hvar sin järnring.
En prydlig kusk i bockskinnsbyxor och vidkullig
stallmössa kom och tyglade Pålle med så konsterfaren hand att
han höll på att rakt inte få honom ur fläcken, och en ännu
prydligare kammarjungfru visade vägen till tamburen.
Tamburdörren stod på glänt och inifrån rummen hördes ett sorl
af glada röster. Pastorn tog till hälften tillbaka sin rock från
hängaren och frågade:
— Här är väl ingen bjudning?
— Nej, för all del, det är bara herrskap, som tillfälligtvis
hälsa på, upplyste den fina kammarjungfrun lindrigt
beskyddande.
Pastorn jämkade kragen och drog kaftanen till rätta. Han
mindes så väl en gång då han kommit till landshöfdingens
inne i staden där han hade »matdag» under skoltiden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
