Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - VI. En bruten man och en bunden kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maupassant. Det fattades blott att han också haft honom till gömd
åhörare!
Då ljöd där en munter gnäggning bland furorna, och
så fick han se, bunden vid en af dem, en gulhvit,
skimrande skäck, som gladt hälsade sin härskarinna, otåligt
upprifvande mossan med små smörgula, blänkande hofvar.
Hm! Tyckte han inte att det varit något underligt i
hennes klädsel. Jaså, det där var en riddräkt.
Af de tvenne delar, hvaraf en rättskaffens centaur består,
var pastor Arvid bäst vid lynne att tåla hästen. Hans min
ljusnade och han skyndade fram för att hjälpa henne lossa tygeln.
När de så kommo ut på stigen gjorde han min af att
hjälpa upp Gerda i sadeln, ehuru det sanningen att säga
gjorde honom en smula bryderi huru denna procedur
egentligen skulle gå till.
Men hon virade tygeln om sin fasta, runda arm, sade
»Foj Suleima!» åt skäcken, »Om ni tillåter?» åt pastorn, och
så promenerade man i väg.
Arvid kände sig till mods såsom aldrig tillförne sedan
gymnastiktimmarna i skolan. Han tyckte han ville flyga öfver
både buskar och stenar. Hvarför? Ja, hade han vetat det
själf, skulle glädjen med detsamma varit sin kos.
De hade träffats ett par gånger till på Hjelmskog och hos
grannarna, sjungit tillsammans ännu litet grand; de voro nästan
gamla bekanta nu.
— Tack, pastor, för ... predikan, hade jag så när sagt,
men aldrig har jag i en kyrka hört något som gjort ett så
djupt intryck på mig, som edra ord därinne.
Hon pekade med ridspöt åt Örns stuga och såg upp i
Arvids ansikte med varma, strålande ögon. Hur käckt satt
icke cylindern med sin hvita slöja på det mörka hufvudet!
Hur präktig framträdde ej hennes härliga byst under det gröna,
strama klädet! Han höll på att glömma svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
