Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - VII. Storfrämmande i Kvislinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Skratta inte åt gumman mor, fru friherrinna! Hvad
som är tarfligt för den ene är välstånd för den andre, och
ni må tro att mor och jag haft det bra mycket sämre än nu.
— Ja, Herre Gud, hvad vi det ha! Men nu får ja väl ta
in lite åkerbärasaft å vann?
— Tackar så mycket, men vi bli så ledsna om vi ska
göra något besvär.
Baron Gösta vände sig nu till Arvid och sporde:
— Men, pastor, hur får ni bara tiden att gå här på
bondlandet? Idkar ni någon sorts sport, kanske?
— Åhja litet, svarade Arvid under det det ryckte i hans
mungipor.
— Nej, verkligen!
— Jaha, baron ser det lilla huset därborta!
— Aha, appareljgymnastik? Men förlåt, det där ser mera
ut som en vedbod.
— Så är det också, och apparaterna äro en träbock och
en såg.
— Ha ha ha! Nå, men jag har hört att det finns präster
som sitta upp på Rosinante när de ska ut i socknen. Rider
aldrig pastorn? inföll grefve Axel.
— Nej, jag har ett fel i min kropp, som alldeles
förbjuder mig det nöjet.
— Pastorn, som ser så frisk ut?
— Ja, sjuk är jag gudskelof inte.
— Skulle det vara indiskret att fråga hvad det då är, som
beröfvar den svenska turfen förmånen af pastorns medverkan?
— För ingen del. Jo, ser ni, mina herrar, benen ä’
alldeles för långa för Kvislinge lilla Pålle. De skulle stöta mot
marken för hvarje steg. Ursäkta, mor vill mig visst något ..
Major Axelsson närmade sig de unga ädlingarna:
— Jag tror, förbaska mig, att prästen försöker vara lite
dumkvick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
