Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - VII. Storfrämmande i Kvislinge - VIII. Kampen mot den blinde guden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han älskade henne! Store Gud, att han icke förr vetat
huru länge hon varit honom kärare än hans eget lif! Hvart
skulle detta föra hän? Barmhärtige Fader! Hvad annat som
helst af sorg och kval, men ryck ut denna vanvettiga känsla
ur hjärtat!
Han hörde ej huru mor smög sig in.
— Ärvet!
Han rörde sig inte.
— Ärvet lelle!
Så tog hon och lyfte litet på hans kära hufvud och såg
stora, stora tårar i de mörka ögonen.
Då slog hon själf det blårutiga förklädet öfver ansiktet
och snyftade:
— Ärvet, Ärvet! Gu tröste mej, som nackade di
tupparna! Nock vesste ja att du va faslitt gla ve dom å att di
va å ett utländskt ras, men gråt då inte så, mett välsignade
barn, för två oskälia kritter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
