Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - VIII. Kampen mot den blinde guden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som strålade i kapp med den fryntlige gubbens små pigga,
gråblå ögon. Så rullade den lilla klotrunda tant Strandin
ned från väfkammaren och ropade inåt salen: »Flickor, flickor,
han kommer!» och så fingo Eva och Lotten i hast färg på
kinderna och de nya, ej ännu riktigt till hvardagsbruk invigda
bomullsklädningarna på sina små välmående gestalter, trinda
bägge två och upptill försedda med hvar sitt rundt, trefligt,
visst icke fult ansikte med blåa, bedjande ögon och därofvan
en rikedom af lingula lockar, hvilka Lotten format till lugg,
under det Eva funnit det mera bedårande att »bena» dem
midt i pannan.
Den ena gången var mor Märtha med på enträgen
inbjudning. Då kommo linneskåpens fördolda härligheter fram,
och mjölkkammaren synades från ofvan till nedan.
— Ärvet, Ärvet! Allri har ja sett på maken! Här ligger
tretti par nymanglade lakan te hvar fröken å tju’fem duktyger!
— Ja, lilla mor, tant Strandin har varit en arbetsmyra
liksom mor, men hon har inte haft en stor, lång pojke att
ensam dra försorg om, och därför har hon nu alla dessa
skatter, medan vi därhemma bara ha fem dukar och fjorton
par lakan eller hur många det är?
— Fjorton par! Ganska vackert, bror, ganska vackert.
Sådant ska ju unga frun föra i huset, anmärkte farbror.
— Ja, här är då så trångt i handkammaren, så flickornas
linneskåp behöfde då snart komma bort, åtminstone det ena,
sa tant och kikade uppåt hyllorna.
När de se’n reste hem sa mor:
— Ärvet, så du att dä va gammalt selver te bå skeer
å gafflar, å stjärnemönster på dukty’et?
— Ja, mor.
— Herre Gu, Ärvet, om du kunne komma in i den släkten!
En å di fleckerna ble nock snäll mot din gamla mor.
Arvid höll in Pålle och såg mor djupt in i ögonen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
