Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - XI. Konfirmationsberedelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och när predikan var slut och altartjänst och kungörelser
undanstökade, och han och mor Märtha i blåsten gingo hem
till sitt lilla trefna bo, var det som om de kringfarande
lofven hviskat: »Hon är fri.»
Men hvad hjälpte det honom att hon var fri? Tvärtom:
hade det blifvit bröllop i Augusti, som ämnadt var, skulle
hon ju nu varit långt, långt borta. Hade det blifvit bröllop
nu till julen, såsom senare, då man fick visshet att Gerdas
lif var räddadt, bestämdes, skulle hon heller ej haft lång tid
kvar här på orten. Men nu, nu gällde det att vara stark,
att aldrig träffas mer än tvånget kräfde, en gång om året
eller kanske två. Kampen mot den blinde guden var lika
förtviflad, men mycket farligare nu.
Och dock sjöng nordanvinden: »Fri, fri!» och dock
gnisslade vindflöjeln på bodgafveln: »Hon är fri!» så tydligt att
han tittade åt sidan på mor och undrade om ej också hon
hörde det.
Stark var han och stred gjorde han som en man.
— Hälsa på oss någon gång i vår ensamhet, bad baronen
då de tillfälligtvis träffades.
— Jag tackar ödmjukast; husförhören lägga beslag på all
min tid.
— Men Ärvet, bara baronens inte bli onda på dig för
du allri nånstin reser dit? fruktade mor Märtha.
— Jag har inte hjärta att lämna mor ensam de långa
höstkvällarna.
— Ack, Ärvet, inte ska du setta å förnöta tien hos mej,
mett gamla skrälle. Inte reser du till Sjöreda heller nu. Di
kan snart ta från dej Eva mä. Lotten geck åt mä samma,
hon, muttrade gumman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
