Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - XI. Konfirmationsberedelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lite cikoria i dä, frågade mor Märtha ibland efter lektionens
slut.
Och då sutto de alla fyra i det lilla förmaket medan de
äkta teskedarna och kopparna med den blå blomsterrankan
kommo fram.
Och när hon kom hem till Hjelmskog strålade Gerdas
ögon och kinderna brunno, och hon blef mer och mer den
förra friska, starka Gerda, som tyfusen lockade från den
gyllene bojan då den slog henne i sina egna.
Hon njöt af Arvids friska, ljusa, glada framställning af
religionens sanningar, utan att veta huru ordet och stämman,
talet och predikaren vuxo samman i hennes själ.
Så blef där då två konfirmationer, två »förnyelser»: af
det späda hjärtat, som öppnade sig för Gud, af det unga,
starka, fria hjärtat, som öppnade sig för hans skönaste gåfva
till människors barn, för kärleken.
Det var ett öfverlägset, ringaktande ord därhemma om
»komministern», som för Gerda spred den första ljusstrålen
öfver hennes eget inre.
Baronen hade kommit från en kyrkostämma, där
Magnusson och småbönderna icke alldeles velat böja sig efter
sockenherrns åsikter. Nå, baronen och den nye nämndemannen
hade afgjort saken, men litet missnöje låg kvar.
— Styf kaplan det där! Får han nu också med af
Sjöredagubbens multum så blir den där bondpojken minsann inte
god att ta’s med, hade baronen gäckande yttrat vid
middagsbordet.
Aj, hvad det stack till i bröstet vid att höra pappa tala
så! Gerda led alltid af föräldrarnas högmod och ringaktning
för dem de ansågo stå under sig, och hvilka ofta skymtade
fram i familjekretsen, då de voro för världsvana och för
mycket aktgifvande på den nya tidens riktning att ge dem luft
i sällskapslifvet. Men detta var något helt annat; det kändes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
