Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - XI. Konfirmationsberedelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tittade utåt gatugrinden efter sin goda, rara fröken. Fröken
Gerda var aldrig med när Ellen kom.
Och läsbarnen funno prästen allt mera allvarlig; vek och
kärleksfull kanske mera än förr, men med vemod i stämman.
De trodde det var för att det nu var på slutet af lästiden,
och man i Lindblomskan hade altarets högtidliga sakrament
och i bibliskan Kristi pinas historia ...
— Kommer allri nånstinn stora fröken mer hit? frågade
mor Märtha.
— Tack, snälla mor Märtha, hon har så rysligt mycket
att göra.
— Nej kors, hon gör väl faslitt rara saker? Broderar å
tocket?
— Åhnej, hon sitter mest och sprättar bort
grefvekronorna på sin utstyrsel, upplyste lilla Ellen helt naivt.
Löfven hade slagit ut, holmarna stodo gröna och
sommaren var när, dä Gerda härnäst återsåg Arvid. Det var
pingst, och han stod i altarrunden, omgifven af alla de unga,
som skulle konfirmeras och under beredelsetiden lärt att hålla
honom kär. Solstrålarna logo in genom det stora korfönstret
och lekte bland altarbordets sammet och silfverstjärnor, med
lena lockar på unga hufvuden och med det höga, svarta
hufvudet, som höjde sig öfver dem alla. Hans stämma klang
så varm och mild då han från dogmernas pelargångar förde
de ungas tankar ut i naturens sköte och lärde dem att äfven
där finna den vän som öfverallt vi söka. Så vände han sig
till Ellen Stålsköld och frågade henne om hon erinrade sig
något af de ställen i vår svenska psalmbok, som särskildt
förde våra tankar på Gud i naturen.
Med rodnande kinder och i början knappt hörbar röst gaf
Ellen sitt svar; men stämman höjdes och den lilla älfgestalten
stod rak och frimodig, då hon hunnit till slutstrofen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
