Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - I. Hvarför man behöfde inackorderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en vacker kväll, Westberga ljusgröna
corps-de-logibyggnad låg så fagert på sin backsluttning mellan
knoppande lindar och med sin vackra trädgård bakom. Och
bortom trädgården plaskade och gungade två ekor vid stranden
af en liten täck insjö, som glänste djupblå i Majsolen. Men
fru Westberg hade inte sinne för naturens fägring, inte nu.
Den lilla tjocka, svartklädda figuren skrufvade sig nervöst på
stolen, det runda, vänliga, rödlätta ansiktet såg oroligt ut, de
pigga, bruna ögonen glänste inte som vanligt, och det var
precis som om det gråa inslaget i hennes präktiga, bruna hår
framträdt mera än annars. Hvar gång hon hunnit slut på
en sida i strumpfotens kvadrat och fick en sticka ledig,
petade hon sig med den i hufvudet under den bredskyggiga
trädgårdshatten och suckade:
— Kära flickor, hvad i all världen skall jag bara hitta på?
— Kan vi inte sälja frukt, när äpplena bli mogna, mamma?
sa lilla Vivan.
Lilla Vivan hette egentligen Elvira och var bara elfva år.
Hon var mager och kantig och hade orimligt långa, smala
armar. Så långt hatten hade skyddat det af lingula lockar
kransade ansiktet, var det gulblekt, men midt på näsan och
sedan nedåt var det rödbrunt af fräknar och solbränna. Men
hon hade ett par stora, milda, blå ögon, som sågo en ända
in i hjärtat, och en liten mun, så täck att det såg ut som
om hon lånat den, så illa passade den ihop med de glåmiga
kinderna och den spetsiga kakan.
— Älskade, lilla Vivan! sa fru Westberg och slöt henne
ömt intill sig; men frågetecknet stod kvar i de bruna ögonen,
då de riktades på de stora flickorna.
När man såg dem, kunde man hoppas att äfven Vivan
skulle bli en söt flicka framdeles. Där var först Thilda, en
högrest, fyllig figur, ackurat med Vivans ögon och mun.
Men de tio år, hon var äldre än Vivan, hade rundat haka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
