- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
258

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - III. De komma allihop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Om fru öfverstinnan behagar att ha sin ständiga plats
här, så skall det bli mina flickor så kärt att servera fru
öfverstinnan.

Hvilket i förening med samtliges respektfulla
uppmärksamhet och känslan af att vara högsta hönset i korgen till
den grad grep hennes nåd Kopparhjelm, att hon med ens
uppgaf sina sena, separata måltidstimmar och kompromissade
om en gemensam frukosttid kl. 10 och middag kl. 3.

Där satt hon sedan med bländhvit damastservett på det
framflyttade fönsterbordet, med sin tallrik och sitt ölglas, som
båda omsorgsfullt påfylldes, och hade den angenäma
förnimmelsen af att hon med sina 33 kronor och 33 öre i månaden
uppehöll en obemedlad familj samt genom sitt nobla väsen
gaf en ton af salong åt denna societet, som hennes nåd icke
kunde undgå att finna mycket starkt »blandad». För öfrigt
var det en snäll gumma med gråa kanonlockar och ros i
näsan, med negligé på ett litet vackert gumhufvud och
briljantringar på smala, hvita, skrynkliga fingrar.

Efter modigt öfvervägande klef Gertrud fram till den store,
tjocke, robuste kamrer Hemming, som stod vid fönstret och
vände mot henne sina gråa polisonger och sitt pussiga, röda
anlete.

— Behagar inte kamrern lite mera stek?

— Hvasa! Tycker fröken att jag är blek? Det var då
ni sannerligen den för ...

— Nej, jag frågade om inte kamrern vill ha litet mera
att äta.

— Mycket riktigt, lilla fröken, inte ska vi börja med att
träta.

Den gode kamrern var stendöf.

Vid en undanröjd kant af stora bordet hade unga änkefru
Alfhild Palmkvist slagit sig ned med sin son och sin smärta
och två stora tallrikar fulla af jordgubbar och grädde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free