Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - IV. En famille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den patronens kindben, som vingarna på en väderkvarn.
Men ...
— Behagar inte herr Johnsson lite kaffe?
— ... hon var för svår att dricka öl och så fick hon fett
kring hjärtat. Jag var därinne när hon kreperade. Hon satt
just på kvällen och räkna öfver kassan och det skreks: »En
brandy, öfverstinna!» »Hör hit, öfverstinna, två öl!» och ett
par irländare nere vid dörren hade kommit i färd med
knifvarna och ...
— Kaffet kallnar, herr Johnsson.
— ... allt var gemytligt och trefligt. Då skrek just min
kamrat, Jack Huntley: »Fem stora glas konjak, öfverstinna.»
För det var en gosse som aldrig knusslade. No, han knussla
aldrig. »Rör på spelet, öfverstinna!» skrek Jack en gång till,
men fruntimret satt stilla som om hon suttit i Guds hus och
hennes hakpåse var nedfallen mot hennes bröst. Då tog Jack
henne om lifvet i all tukt och ära och ruskade på henne,
men hon var död som ett piggsvin.
Då hoppade Dick och Patrik och ett par till öfver disken
och började rumstera med flaskorna. Men den som spände
revolvern och tog mått på Dick till en likkista det var allt
Jack det. Och så skrek han: »Kalle Johnsson, lägg in
öfverstinnan i sängkammaren! Och ni, gentlemän och lymlar
och buffeltjufvar, försök er inte på någon gratisservering här
på lokalen, för här är det Jack Huntley som kasserar in
likviden för starkvarorna åt öfverstinnans småttingar!»
Med sådana små trefliga historietter underhöll herr
Johnsson sällskapet allt emellanåt, och man skulle nog inte tagit
så värst illa upp, om bara inte hennes nåd Kopparhjelm varit.
För öfrigt satte sig den unge amerikanaren märkvärdigt
fort så pass in i situationen att han inte stötte mot allt för
illa, och det hade inte gått länge, innan man fann honom
mera egendomlig och roande än obildad och genant. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
