Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VI. Mammas födelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en leende tafla, en liten utomordentligt inbjudande
interiör, som mötte den gode kamrern där nere i trädgården
under löfsalens hägn. Mellan kaprifoliernas ljusa blommor
och gröna blad framtittade i slagfärdig bataljon ordnade
kaffekoppar på hvitglänsande duk. Och kring en stor hederskopp
med förgyllda kanter låg en hel liten blomsterskatt och en
hvetekrans pöste på sitt fat alldeles som om han velat
kokettera med sina svällande former. Men lutad öfver bordet, med
smala, fina, en liten smula solbrända fingrar ordnande blommor
i en vas, stod en liten, obeskrifligt täck flickgestalt, hvars
mörka hår och blomstrande ansikte sågo dubbelt retande ut
mot den enkla, mycket ljusa bomullsklädningen. Sjön, som
låg där nedanför alldeles spegelklar, glänste fram här och där
genom löfverket, och morgonsolen lekte tittut mellan
kaprifolieblommorna, mellan kopparnas skinande led, mellan ostyriga,
mörka lockar, på en fin, hvit panna, på en hals, hvars
täcka rundning nu, just nu, då Evy med glänsande ögon och
leende mun vid tanken på mammas glädje lutade sig ned öfver
blomstervasen, framstår så bedårande.
Det hade varit synd om denna lilla idyll i ram af
kaprifolium ej haft andra åskådare än de små glada sångarne
däruppe i träden och gamle kamrern, som kom stultande långt
borta trädgårdsgången framåt, sedan han ändtligen af unge
Frans fått reda på hvarom fråga var.
Men den hade det. Vid ingången till bersån hade kandidat
Star stått i hela fem minuter, osedd utan att röra en muskel.
Och han tyckte visst bra om taflan, ty ögat glänste och
munnen log. Och när hon nu vände sig om och fick se honom
och en purpurström af friskt pulserande blod göt sig öfver
hela det täcka anletet under sammetslena kinders rundning,
så visste kandidaten med ens allt hvad han ville: Evy
var illa fast. Men märkvärdigt nog kände han inte något af
sin vanliga öfvermodigt gäckande triumf; det var snarare som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
