Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VII. En änkling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu är detta dubbelt godt, ty mina arma, arma barn äro
moderlösa sedan i fredags.
Karl och Filip skola aldrig mera få se sin mamma.
Ack, fru Westberg, ni är ju själf mor och vet bäst hvad
ni skall säga mina stackars små! De äro ju stora nog att
åtminstone till en del förstå det förfärliga, som drabbat dem.
Säg dem att deras lilla mamma hviskade deras namn så länge
hon förmådde röra sina läppar. Säg dem att de nu ha en
ängel hos Gud, som ... ack säg dem att en sådan mor som
deras fanns inte på jorden!
O, hon ville inte hitut! Hon ville inte skiljas från barnen!
Huru bad hon mig inte under tårar att få bli kvar hos dem!
Men läkarna hade sagt att detta var det enda, som återstod
att försöka, och hvem kan väl hindra en man från att göra
detta »enda» för den han har kärast i världen! Men när hon
nu låg där och väntade på slutet ... ack så tålig och mild
... och med sammanpressade läppar suckade: »Min lille Karl,
min käcke, raske Filip», o, då kände jag mig som en
missdådare för det jag skilt dem åt ...
Jag reser hem i morgon med det dyra stoftet, hvilket nu
är allt som är mig kvar af Henne. Barnens närvaro därhemma
vid det förfärliga, som återstår, nedbäddandet i jorden och ...
nej, det skulle öfverstiga mina krafter. Må deras sista minne
af sin mamma bli det då hon ännu lefvande, älskande,
gråtande, men ändock litet hoppfull, bjöd dem farväl.
Men sedan det grymma är öfver, längtar jag till dem, som
nu äro mitt allt i världen. Jag kan inte ordna mig genast
därhemma, jag kan ännu inte tänka mig hemmet utan Henne.
Gif mig anstånd därmed, låt gossarna stanna den
öfverenskomna tiden, och låt mig komma och besöka dem! Bry er
inte om, ifall det blir trångt och illavuret! En bädd, hur tarflig
som helst, i gossarnas rum, och att få vara tillsammans med
dem, mina endaste, är allt hvad jag begär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
