- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
296

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VIII. Omaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så reste han, hvarthän visste han knappast själf; färden
fick bara inte föra honom till det hem, som nu syntes
honom så ohjälpligt ödelagdt, nej inte ännu. På senhösten
skulle han komma åter och hämta Karl och Filip.

— Det blir svårt för mig, mamma. Jag har så innerligt
fäst mig vid barnen: men det måste ju så vara. Vi svaga,
värnlösa kvinnor få ju aldrig taga hänsyn till hvad vi själfva
tänka och känna, suckade Thilda.

— Flicka, jag tror sannerligen du håller mer af
smågossarna än af både Frans och Vivan?

— Åh, så mamma talar! Men de behöfva mig bättre.

Och så strök hon de små linhåriga hufvudena, som klämde
sig tätt, tätt intill henne och tycktes taga pappas afresa
märkvärdigt lugnt.

Kvällen föll på, men man ville inte störa den behagliga
skymningen med att tända ljus. Man satt i spridda grupper
i rummen och på verandan, och öfverallt framträngde
pianotoner från salen, framlockade af Anna Ljungklint och Jenny
Follin.

I förmaket satt hennes nåd Kopparhjelm och höll hof.
Uppvaktande voro, utom Amelie Larsson, som alltid fann
öfverstinnans sällskap »sau obegriplit bildande», Gertrud och Evy,
Otto och Frans samt lilla fru Palmkvist. Kalle Johnsson hade
också kommit in och satt sig vid dörren, utan att någon lagt
märke därtill.

— Nej, nej, min söta fru Palmkvist, inte , utan den
Jakob Kopparhjelm, jag menar, var sonsons son till Pontus
Kopparhjelm, som red in drottning Kristinas kröningshäst, och
bror till den Malcolm Kopparhjelm, som blef halshuggen 1756.

— Aha, money-ordres, som inte voro all right! Hur
mycket hade gamle herrn tagit för sig?

— Herr Johnsson, jag får verkligen bedja ... Hvilket
språk! När en Kopparhjelm har fallit, så har det alltid skett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free