- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
298

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VIII. Omaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äktenskapets tistelstång, men annars tror jag att det till och
med är kinkigare att passa hop två människor, så det blir
passande och bra, än två hästar. För resten förstår jag rakt
inte huru vi kommo in på det här kuriösa ämnet.

— Jaså, ni tror således att människans eviga, odödliga
ande ...

— Hvad för något? Är ni inte materialist?

— Nej, det är bara när jag talar med änkan Alfhild ...
att människans eviga, odödliga ande inte betyder så mycket,
att han, när han funnit en syskonsjäl, kan våga le åt några
års skillnad i ålder, som inte ligger åt det rätta hållet. Ni
tror att en ädel kvinna inte skulle böra våga att hålla lite af
»en lille bitte mand» därför att det händelsevis behagat
slumpen att göra henne sex fot lång?

»Hålla af» kan hon ju alltid ... Det blir alltid ett soligt
minne på gamla dagar ...

— Se så, skämta inte nu. Nog vet ni lika väl som jag,
att kärleken vill icke allenast älska, den vill äfven äga och ...

— ... då äro löjet och anmärkningarna öfver hvad man
kallar ett »opassande parti» ett gift för den drömda sällheten.

Det lät som om hon visste hvad som skulle komma, som
om hon värjde sig mindre mot honom än mot sitt eget hjärta.

Och han hörde ett klingande skratt därute från förmaket,
och han tänkte på ett rosigt, ungt — ack så ungt! —
ansikte under mörka burriga lockar. Bort lilla Evy, undan
I mörka, strålande ögon! Här går vägen. Och så satte han
sig ned på andra sidan fönsterbordet.

— Fröken Florstedt, tror ni alldeles absolut själf på allt
hvad ni säger?

— Visst gör jag det. I fråga om känslor finnes ju dock
intet absolut visst. En annan kan känna det annorlunda, och
jag hör ej till dem, som anse alla dåraktiga, hvilka inte tycka
och känna som jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free