Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - X. En himmel och en torparhage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgängeisen och Sune och mor Katrina mot fattigdomen.
Höstsolen dalade därborta vid furuskogen. Lifvet gick sin stadiga
gång. För en ung, fattig civilingenjör var det lika bråkigt,
banan lika trång som förut.
Men det syntes dem ej så. Hela världen hade skiftat
gestalt. Lifvet var rikt och stigen full af rosor. Det var
vår och inte höst. Solen gick upp och inte ner. De hade
»förlofvat» sig utan ord, utan fråga och svar, utan löfte och
ed. Som svalorna förlofva sig då vintern flytt och lifvet vaknar
i lunden.
De visste icke huru, men då deras tankar åter började
snudda vid jorden, sutto de som ett par barn, kind mot kind
på en mossad sten något litet från stigen.
— Visste du om ingenting? Förstod du det aldrig?
— Nej Jenny, jag var utan hopp. Och det var ändå inte
det värsta. Jag trodde ...
— Tyst, jag vet hvad du trodde.
— Men det kommer att dröja många år, Jenny, innan ...
— Jag skall inte räkna dem, Otto.
— Och man skall bjuda dig hem och kärlek, gods och
guld, och jag skall kanske ännu länge vara lika fattig.
— Ingen kan bjuda mig det du ger. Men har du tänkt
på att jag kanske blir gammal under tiden, att den Jenny,
som en gång, om Gud vill, blir din hustru, kan bli bra olik
mamma Westbergs »unga förtjusande» inackordering?
Han tystade henne med en blick.
Det hade blifvit sent. Kornet därnere var bundet och
skylsatt. Mor Katrina hade på afstånd hörts ropa i hagen:
»Kom min ko! Kom min ko! Kom!» Arbetarna hade gått
hem och herrskapet på Westberga hade superat utan Otto
och Jenny.
Mamma Westberg var trött. Denna sommar hade slitit
på hennes krafter mer än fem andra. När hon gnodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
