- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
328

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XI. Höst och farväl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Åh, lilla Alma, du var präktig! Glad och munter, kvick
och graciös, som aldrig förr, själen i hvarje krets där du tog
plats. Ibland förvirrade hon Star, och kom honom att göra sig
själf den frågan huruvida hon inte rent af — ja, det var ju en
sådan »fånig» tanke — drifvit spektakel med honom hela tiden.

Men så kunde han plötsligt, oförvarandes, öfvergående som
en blixt, träffas af en otyglad blick ur de små grå ögonen,
och då tyckte han sig blicka in i ett vemodsdjup, inför
hvilket han darrande drog sig tillbaka.

Bara en enda gång möttes de ensamma. Det var ute
på vägen, strax vid gångstigen, som de vandrat den där
morgonen, då han allraförst upptäckte att också lilla Florstedt
var en verklig kvinna och en icke alldeles ofarlig sådan.

Han blef röd ända ut i örsnibbarna.

— Alma!

Herr kandidat!

— Förlåt mig! Jag har icke lika lätt kunnat glömma ...

Hon svarade inte, men hon såg på honom med en blick,
som erinrade honom om hvem det var, som lättast glömde
och trognast gömde af dem två.

— Fröken Florstedt, jag känner mig så liten och eländig
inför er. Ja Alma ...

Herr kandidatens vistelse på Westberga är väl snart
slut nu, förmodar jag?

Nu var hon säker, den lilla; hon hörde tydligen inte till
dem som låta öfverrumpla sig mer än en gång.

Han rätade upp sig, steg åt sidan på vägkanten och lyfte
hatten till den artigaste hälsning.

— God morgon, fröken!

— God morgon, kandidat Star!

Hon gick ett par steg förbi, men så vände hon.

— Ni bör hvarken bli ond eller finna mig tillgjord. Ser
ni, vi handelsfolk äro tvungna att lära oss ordentligt stryka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free