Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XII. Efter fem år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit. Kan en andra hustru någonsin bli det, då den första
varit allt? Men han satte Thilda högst och aktade henne mest
af alla kvinnor han kände, och han bäfvade vid tanken på att
förlora henne.
Och Thilda? Ja, Thilda hon hade alldeles hoppat öfver
ett skede i kvinnans utveckling. Hon hade blifvit moder direkt,
utan att vara maka eller fästmö; mor åt Karl och Filip. Det
var som hade hon sofvit öfver sin lifsvår, och hon saknade
alla en älskarinnas instinkter. Nu njöt hon en lugn, jämn
lycka, höll rätt mycket af sin man, men af Karl och Filip
tio gånger mera, och hade i känslan af hvad hon var för hus
och hem, man och barn, alldeles upphört att tala om
»kvinnans svaghet och värnlöshet».
Stora, starka präktiga Thilda! Det är på mödrar sådana
som du, vi med stolthet tänka tillbaka ännu sedan åren böjt
våra skuldror och blekt de glesnade lockar!
Ännu en blick på gamla Westberga! En afskedsblick!
Den gästfria fru Westberg skulle nog kanske bjuda oss kvar
på bröllopet i morgon, men då skulle vi ju kläda oss i frack
och hålla tal och springa med glas på tallrik och klinga med
fru Gustaf Blomgren och andra Stensjöhults honoratiores, och
det vilja vi ju inte, litet korpulenta och bekväma af oss, som
vi blifvit på de senaste åren.
Men en sista blick, nu när vi svänga ned för allén!
I köksfönstret syns Thilda med uppkaflade ärmar med
väldig kraft omarbeta en smördrittel, som Stina slarfvat ifrån
sig. Vivan har tillsvidare lämnat sina planer att göra sig
nyttig vid tillrustningarna och spelar i stället krocket med
Karl och Filip. Frans står vid stora glaskulan midt på
gårdsplanen med korslagda armar och betraktar sitt
dekoreringsverk med själfbelåten min.
På verandan sitter mamma Westberg, litet trött nu efter
allt springet och bråket, med glasögon på näsan och läser ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
