Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - I. När Marie besteg den »Gyllene hästen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det såg verkligen inte så ut. Inte för att hon gjorde
något galet eller räknade fel, men tvekande och litet
bortkommen såg hon ut, och i hvarje minut, som hon var ledig
från inkasseringen, sjönk hon ned på sin lilla stol och
stormläste på matsedel och vinlista, tydligen fast besluten att lära
sig dem utantill.
Fram mot femtiden då alla ätit, de kvardröjande fått sitt
kaffe och blott emellanåt ringde på en ny kvarts punsch, en
flaska vatten eller en cigarr, blef det litet ledigt vid
serveringen. Då stötte Lina Charlotte i sidan och blinkade åt
disken till, att de skulle gå fram och bekanta sig med den
nya kamraten, efter hon inte syntes ha vett att presentera
sig för dem, som voro äldre på platsen. Nåja, »kassörskan»,
äfven om hon får hjälpa till med att servera ibland, som nog
hände på »Hästen», är ju i alla fall nästan som lite för mer
än de andra flickorna.
Hon tittade förläget upp på dem när de kommo fram till
henne. De sågo så muntra och själfmedvetet trygga ut och
voro så elegant klädda och hon tyckte att de blickade litet
öfverlägset på hennes tarfliga dräkt.
— Nu kanske en kan få andas ut så länge som medan
en hälsar! Välkommen hit! Hvar kommer fröken från som
längst? sade Lina.
— Hjärtlig tack! Jag kommer från mitt hem och har
aldrig varit på värdshus förr. Vill ni inte vara så goda och
kalla mig Marie, eftersom vi äro kamrater!
Tonen och blicken, som åtföljde orden, afväpnade för
alltid både Lina och Charlotte. Det stod med ens klart för
dem att något öfversitteri af denna kassörska hade de aldrig
att befara och lika litet någon konkurrens om herrarna, bland
hvilka de hade hvar sina gunstlingar.
— Välkommen, Marie! Vi ska försöka trifvas tillsammans,
sade nu äfven Charlotte och räckte vänligt fram sin hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
