Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - IV. Långa år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta. Huru jag och mina kamrater i öfversta klassen vår
sista termin före studentexamen brukade vara här ett par
gånger i veckan, dricka punsch, röka, spela kort och låtsa oss
vara riktiga herrar. Huru jag en sådan afton, berusad,
förkrossad, förtviflad, stannande efter de andra, grät som ett barn
och talade om för er, som kom och skulle släcka, huru jag
slarfvat bort anmälningsafgiften till mogenhetsexamen och
pengarna till min boklådsräkning, hela sextiofem kronor,
mödosamt hopskrapade slant för slant af min gamle, fattige far ute
på landet, och huru ni då ur egen kassa lånade mig pengarna
och gaf mig på köpet några vänliga, men allvarsamma ord,
som kommo mig att blygas, men på samma gång brände sig
varnande in i själen för alltid, kanske just därför ... just därför
... ni förstår väl att jag inte vill såra er, fröken Marie? ... att
det var en värdshusflicka, som hade god rätt att läxa upp och
gjorde det på ett så hjärtligt och föga förödmjukande sätt.
Nå, pengarna fick ni tillbaka; men det gifves lån, hvilka,
om än återbetalda, likväl för alltid göra låntagaren till
gäldenär. Mina kära här vilja hjälpa mig med att innerligt tacka
er för er godhet mot den vanartige skolpojken!
Glasen stötte samman. Lilla fästmön var så säll och varm.
Hon var så lycklig öfver sin Alfred, och middagen hade varit
så förtjusande och det gamla portvinet flöt som eld i den
slanka flickkroppen, och fröken Marie stod där så präktig och
fin och vacker med glänsande ögon och röda kinder och den
fina guldkedjan på elegant sidenblus, så — fästmön tog rätt
med samma och slog armarna om Maries hals och sade:
— Gud välsigne er för ni var snäll mot min egen gosse!
I detsamma gick redaktionssekreteraren Malmén förbi
fönstret, som vette utåt verandan, och när han kom fram till sitt
punschbord skrattade han och sa:
— Pinfärsk notis! Därinne står fröken Marie och
omfamnas och beklappas af middagsgästerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
