Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VII. Kvällsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den dagen befanns det, att nuvarande och förra abonnenter
på stället ordnat en afskedsfest för henne, därvid en vacker
collier med tillhörande armband, åstadkommen medelst
subskription bland gästerna, skulle till festföremålet öfverlämnas.
— Jag har ej råd till mer än en femma, sade kapten
Malm, när subskriptionslistan kom till honom.
Klockan fem på eftermiddagen den 31 Mars räknade Marie
från sig kassa och varor för sista gången. Gamle Lindberg,
som tog emot dem, enär »den nya» ej var kommen ännu,
torkade sig i ögonen, med ett ord sagdt, och följde ej alls
med i räkningen. »Det är nog precis, som det varit i 14
år», tyckte han.
Det var med en egendomlig känsla hon steg ut från disken,
en för alltid frigjord människa. Hon var ensam i rummet
och stod stilla en half minut och såg, bara såg på sin gamla
plats, platsen för mycket arbete, mycken själföfvervinnelse,
någon förödmjukelse och glädjande seger. Vi människor äro
sådana slafvar af vanan, att hon i detta ögonblick kände
nästan lika mycken oro och tomhet som glädje.
Tänk om det ej blefve bra! Tänk om hon en dag komme att
inse att hon bort stanna här litet till eller ock gått härifrån ensam!
Hon gjorde en kastning på det käcka hufvudet och
stormade upp för trapporna för att kläda sig för sista gången i
sin trånga lilla skrubb. Ingen ängslan, ingen tvekan mer!
Hon ville och skulle ha sin del af eget hem, af ro och hvila
och lugn lycka innan hon blefve för gammal att njuta däraf.
Och medan hon klädde sig i tjockt, svart moarésiden, sådant
inte många kaptenskor i orten hade maken till, och fäste
gulduret med dess massiva kedja på sin ståtliga byst, och
en ros i det vackra håret och en annan på bröstet, ilade
tankarna dit bort till Klarälfvens väna strand och det lilla
ljusröda huset med verandan mot vattnet till, huset, i hvilket
de redt sitt bo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
