Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VII. Kvällsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvart hon skulle taga vägen. På slaget elfva höll åkare
Nilsson själf nedanför »Den Gyllene hästens» trappa, den
sista afskedshälsningen utbragtes, Marie och hennes koffertar
stufvades in och så bar det i väg, allt under det
»Nålköpingskvartetten», som ej heller förut under aftonen sparat sig,
klämde i med ett sista farväl.
Ingen hade observerat att kapten Malm redan en half
timme tidigare lämnat »Hästen» och ingen visste att han, ett
par kilometer före den Nilssonska droskan kuskade i väg mot
samma mål.
Alldeles tätt invid Kråkeby stad, hvilken, som ni vet,
ligger utmed själfva stambanan, hade Maries bror en liten
handelsträdgård och ett trefligt hem. Där bodde hon under
lysningstiden och dit gick kapten Malm, som hade rum på
hotellet i Kråkeby, ut hvar morgon och stannade hela dagen
bland rosor och violer hos sin Marie. Där firades också det
enkla bröllopet i all stillhet, och så fortsatte de — den
praktiska Marie hade köpt rundresebiljetter och skickat sakerna
som fraktgods — upp till hemmet vid Klarälfvens strand.
De hade ej gjort sig några ungdomligt öfverspända
förhoppningar om lycka. Lifvet mäktade en gång, för
ovanlighetens skull, att mer än fylla dem. De hade icke sett hvarann
genom en berusande kärleks förskönande prisma och därför
gladdes de mer än de bedröfvades då de fingo ögonen fullt
öppna för hvarandras karaktärer och egenskaper.
Hon hade bäfvat ibland, när hon tänkt på mannen, som
onyttigt och lekfullt slösat bort den största och bästa delen
af sitt lif, och ängslats för att han ej skulle låta hemmet
binda sig med dess lugna glädje, eller, om han också gjorde
det, att han skulle täras af otillfredsställd längtan.
Men kapten Malm hade rasat ut, blifvit trött och så
kännbart fått erfara umgängesvännernas opålitlighet, att han njöt
af friden och lugnet i fulla drag. Han blef yngre, friskare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
