Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VII. Kvällsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju så innerligt väl ett område där han var den absolut
öfverlägsne. Harmonien blir ej god i ett äktenskap där den ena
parten har öfvertaget i allt, allra minst om denna part är
kvinnan.
Deras hjärtan passerade den äktenskapliga skärseldens
första två år i alldeles bakvänd ordning mot den vanliga. De
flesta andra äktenskap, vid hvilka den personliga böjelsen
haft första ordet, börja med berusande lycka och stormande
känslolif, fortgå under växlande regn och solsken,
lycksalighet, svikna illusioner och upptäckter af att medängeln är en
människa, för att, där båda makarna äro goda och bra, sluta
i en innerlig och varm ömhet, som kanske är mera värd, än
det förra känslosvallet, men är bra mycket lugnare.
Deras böjelse var lugn, deras blickar klara och öppna,
deras kritik vaken, deras farhågor många, och ingendera hade
ett ögonblick ansett den andre för annat än en bristfull
människa. Stötestenar funnos äfven för dem och de kände ej i
hvarje ögonblick lika lifligt sin lycka; men på det hela taget
växte de i hvarandras ögon på samma gång som ömheten i
deras hjärtan, och den dagen de lutade sina hufvuden samman
öfver ett litet rödt anlete, i hvars drag blott föga spårades
af kapten Malm, men så mycket mer af henne, som en gång
var Marie på »Gyllene hästen», voro deras känslor ungefär
desamma, som hos två unga människor, hvilka drifvits i
hvarandras armar af de allra ömmaste känslor.
Så lade hon varligt den lille tillbaka i korgvagnen
bredvid sängen, slog båda armarna om mannens hals, drog ned
det gråa hufvudet till sitt bröst och hviskade:
»Nu blyges jag ej mera öfver att det var jag som erbjöd
mig åt dig! Nu känner jag att du skall aldrig, aldrig ångra
dig ...»
Hans stämma var litet oklar då han kysste henne till svar
och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
