Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De elendige 147
mot skuddene uten å svare på dem. Oprørerne fikk plut*
selig se en hjelm som blinket i solen oppe på taket av
ett av nabohusene. Det var en brandsoldat som stod lenet
mot en høi skorsten og syntes å stå på utkik der. Han
kunde se rett ned i barrikaden. «Der oppe har vi en
plagsom tilskuer,» sa Enjolras.
Jean Valjean hadde gitt Enjolras geværet tilbake, men
han hadde sitt eget. Uten å si et ord, siktet han på brand*
mannen, og et øieblikk eiter falt hjelmen hans larmende
i gaten, truffet av en kule. Soldaten som blev skremt
skyndte sig vekk. En annen speider kom isteden. Det
var en officer. Jean Valjean hadde ladd geværet sitt
igjen; han siktet på ny og sendte officerens hjelm samme
vei som soldatens. Officeren blev ikke stående, men
trakk sig fort tilbake. Denne gangen skjønte de ad*
varslen. Ikke nogen viste sig mere oppe på taket. De
opgav å speide ut barrikaden.
«Hvorfor drepte De ikke den mannen?» spurte Laigle.
Jean Vaijean svarte ikke.
XI
Laigle mumlet i øret på Combeferre: «Han svarte ikke
på spørsmålet mitt.» «Det er en mann som gjør godt
med geværskudd.» svarte Combeferre.
Nasjonalgardetroppene fra landdistriktene optrådte
tappert under oprørene i de årene og særlig viste de sig
hissige og dristige under junidagene 1832. De gode verts*
husholderne i Pantin, Vertus og la Cunette som hadde
sett oprøret tømme «forretningen» fikk løvemot når de
så dansesalene tomme og lot sig drepe for å redde sam*
fundsorden som for dem var ett med vertshuset. Det
prosaiske ved drivfjæren svekket ikke forsvarets helte*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
