Hvita svanor.

<table o> <td><poem> Ser du dessa stolta, hvita svanor, invid stranden utaf Mälarvik? Solkysst våg och blå och gula fanor fylla mig med längtan och mystik. Lätt de simma på det trolska vatten, speglande sig i den klara sjö. Sen på stranden i den tysta natten härbergeras de på någon ö. O, jag ser dem, dessa hvita svanor, där de simma öfver mörkblå fjärd, följande själfsvåldigt sina vanor, glömmande en stel och pjunkig värld. O, hur lyckliga de måste vara, ute där på svala böljans topp. När de önska kunna de ju fara obehindrade mot ljuset opp. Att de njuta riktigt, det är gifvet, deras lycka är så ljuf, så ren. Nöjda äro de med hela lifvet, där de bada sig i solens sken. </poem> </table>