Nu älskar hon endast sin far och mor, och vet ej af lyxen och flärden, och riddaren hennes, är store bror därhemma vid fridfulla härden. Men snart blir hon äldre, ja, tjugo år, en annan riddare nog då hon får, som blir henne kärast i världen. Jag ser henne nu i sin sjömansblus, med ögon så milda, så klara, med ansiktet fullt utaf frid och ljus, en flicka på sjutton år bara. En liten förtjusande rosenknopp, föräldrarnas glädje och tröst och hopp — just så bör hvar flicka ju vara.