Emot honom kom hon på grönskande stig i solsken, som härligt sågs glimma, och sade naiv: “Vill ni bada med mig? O, säg, vill ni lära mig simma? Hör, vågorna sjunga sin tjusande sång där borta på solkyssta stranden; o kom, ty här blifver dig tiden för lång! Dit ut längtar trånande anden!” Och sångarn vid lummiga ekar han kom till flickan i ljufliga åren; re ‘11 hade han klädt sig i simdräkten, som han gömt i de tätaste snåren. Och hjärtat det slog liksom fordom det slog i ungdomens dag — den förflutna — och flickan hon log, som i Eden man log bland blommorna små solbegjutna. Så följdes de åt i den svallande sjö; hon tyckte det var, o, så roligt. Och böljorna slingrade sig kring en mö, som såg emot honom förtroligt. Hon sträckte sig ut på hans arm litet skygg, han förde dock henne så varligt. Som svanen snart samm hon så säker, så trygg hon såg att det inte var farligt.