Hvacl ljuflig sällhet stilla natten bådar, i dina ögon jag min lycka skådar och läser där ditt hjärtas tysta svär. Med samma känslas djup och viljas styrka i denna kalla värld jag tryggt kan yrka, dig aldrig, aldrig någon älskat har. Tack för din varma kyss! Må intet grusa den lycka, som kan så min själ förtjusa, en lycka, som jag knappt kan gifva ord. Du skänkt mig allt, ditt hela varma hjärta, vi äro ett i lifvets fröjd och smärta, med dig så har jag himmel re n på jord. Visst var det “trögt och brant i lifvets backe’ men jag fick lägga i ditt knä min nacke, och hvila ut så mången, mången gång. Vi äro gamla nu, än världen larmar, men i min makas kärleksfulla armar jag äfven nu får glömma tidens tvång.