Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hör huru vinden tjuter, den bistra nordanvind,
oeh skakar björkens kronor, splittrar barken!
Och gula löfvet faller med tårar på sin kind
och sopas uti högar uppå marken.
Det suckar tungt i skogen, uti naturens bröst,
ty kommen är till norden den dystra, kulna höst,
och glömd och öfvergifven ligger parken.
Nyss solen sken så vänlig, oeh ängen stod så grön,
oeh lärkan slog sin drill i morgonväkten.
Oeh blomman uti lunden, den var så frisk, så skön,
oeh ljum vid insjöns strand var aftonfläkten.
Nu ligger blomman bruten af nordanvinden kall,
och invid insjöns stränder nu höres vågens svall,
och skog och dal sig klädt i sorgedräkten.
Ej längre dufvan kuttrar förtroligt med sin vän
i nordisk lund, som uti sommarkvällen.
Och vingad sångarskara till södern vändt igen,
till tropisk glöd, till sina gamla ställen,
ty frost och nordanvinden så grymt dem jagat bort;
de tordes icke stanna, oeh vistelsen blef kort.
Så är all fröjd och lycka här bland fjällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
