Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blancl höga palmer, vid en liten vik,
jag ser en kyrka än från gamla tiden.
Förfallen är dess fina mosaik,
dess högtidsdag är länge se’n förliden.
Så mossbelupen står hon där i dag
liksom en gammal runsten uti Norden,
och uti hennes tysta sarkofag
där sofva munkarna i vigda jorden.
I tornet klockan tystnat länge se’n,
den kallar icke mera nu till mässan.
Ej någon biktar mer på sina knän
för gamla munken med den kala hjässan.
Och ingen fager tärna läser mer
i gångarna sin bön, sitt: “Patei‘-Noster.”
Och ingen enslig nunna nu man ser
på väg till kyrkan, från sitt dystra kloster.
Kring spruckna murar höga palmer stå,
sin skugga skänka de då solen bränner.
Kring fönsterbågar, pelare också,
bland spindelnät och damm murgrönan klänger.
Så tyst det är, och skumt i hvarje vrå,
att många känslor i ens inre vakna,
och då man står i palmernas berså,
det käns liksom man skulle någon sakna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
