Där bor en liten älsklig tärna, en fager mö med ögon blå, som sångarns hjärtar älskar så, som han en dag hos sig skall värna, Hon är en blyg förgät-mig-ej, oeh nu jag vet, bon älskar mej, min lilla vän på landet. Ja, hon har gifvit mig sitt hjärta, och kärleken i hennes barm den är så ren, så djup och varm, sig lik i både lust och smärta. Ej under att jag längtar då till vännen min med ögon blå, min lilla vän på landet.