Som höja sin röst för det sanna, ej krypa för gunst eller prål, sak samma om tusen förbanna och hota med flammande bål. Som höja sin röst för det rätta och gå till sitt värf såsom män, som bördorna, sorgerna lätta och blifva de lidandes vän. Som liöja, trots tusende fasor, sitt svärd emot våld ocli försåt, men ej om i purpur, i trasor dem lockar en usel despot. O, må du se döttrar, som norden skall glädjas åt, känna en gång, för dygden och blicken och orden och kärlek och trohet och sång. Då skall jag i aftonens trefnad — i åldringens afton, vill Gud — besjunga för barnen min lefnad, till fröjd för min grånande brud.