Jag satt i dag och tänkte för mig själf hur litet sympati det finns i världen på lifvets resa öfver tidens älf, ty sympati gör hjärtat godt på färden. Hvarför ej gifva det till en och hvar? Att kunna gläda andra är så roligt. Dess mer man gifver, desto mer är kvar ; hur skönt att göra lifvet ljust och soligt. Hör du en sång, som klingar skön och ren, som tjusar hjärtat invid lugna härden, gif sångaren din hyllning! Var ej sen, ty tacksamheten liten är i världen. Hör du en bön, som går från sorgset bröst, som rör den ömma strängen i ditt hjärta, stäm in i den! Det gifver bedjarn tröst, att han ej ensam är uti sin smärta. Och ser du tårar, klara tårar, stå i någon broders eller systers öga, ack, öppna hjärtats tårekälla då, och du belönad blir ifrån det höga.