Hur lyckligt var ej vårt barndomslif vid Sagåns grönskande stränder, med glada lekar och tidsfördrif vid vården af modershänder. Säg, längtar du ej, som jag, ibland till insjöns glittrande vatten, till gamla Sverige, vårt fosterland, där ljuflig är sommarnatten? Jag längtar dit, där min vagga stod, till hemmets älskade dalar. ' I bröstet glöder mitt svenska blod, och svenska språket jag talar. Ej under då om min kind blir varm, att blicken vändes till Norden, att hjärtat klappar häftigt i barm vid tanken på fosterjorden. Och skulle vi se det, du och jag, och gå, där som barn vi gingo, nog skulle det blifva en högtidsdag, om detta en gång vi fingo. Då stämde jag lutan än en gång till toner så fosterländska. Då sjöng du för mig din bästa sång på vackert klingande svenska!